Bussresa till Oljeön i Ängelholm.
| 11 april 2024
Bussresa till Oljeön i Ängelholm den 5 september 2023.
Torsdag morgon den 5 september var 35 SKPF pensionärer utanför Kulturhuset tio14. Vi skulle göra en resa till Ängelholm och Barrön numera Oljeön. ”Tänk er en tid utan elektricitet, strömbrytare där du tänder lamporna i lägenheten och nyttjar alla andra elprodukter.” En man Pehr August Ålund, med början på 1860 talet, gjorde olika experiment för att få fram ett brännbart ämne som kunde användas för någon form av belysning. Oljeborrning i bland annat Amerika hade då pågått en tid. År 1875 startade han en fabrik, för att importera råolja framställa olika vätskor. Eftersom ämnena var eldfarliga så var en ö i Strömsholms kanal utanför Ängelholm en lämplig plats. Ett besök där är anledningen till vår resa. Vårt första stopp blev Norberg och Elsa Anderssons café, vida känt för sina goda bakverk. Vi som varit uppe länge trakterades inte med en tårtbit, utan en god smörgås och kaffe. Lokalen drabbades av en brand år 2015 men nu restaurerad till sin forna glans. Färden fortsatte till Ängelholm där vi möttes av våra guider, som placerade oss på den lilla färjan som frakta2024de oss till Oljeön. Den importerade oljan transporterades av fraktskutor från Amerika till Stockholm i fat som innehöll 159 liter. Lastades på pråmar och forslades via Mälaren och Strömsholms kanal till Ängelsberg där de förvarades i källarutrymmen innan den levererades till fabriken för bearbetning. Antalet fat som levererades kunde vid varje tillfälle vara ca 1000 fat. Ett antal fat togs från källarna till fabriken, där den upphettades till ca 350 grader. Vid denna temperatur kunde de olika fraktionerna avskiljas, förutom lysolja, vapenfett, smörjolja och fotogen men också ämnen som användes vid tillverkningen av kosmetika. Vid full produktion bestod arbetsstyrkan av ca 30 personer. Företaget var en bra arbetsgivare. Bostäder byggdes med för tiden god standard. Från år 1896 införde Sverige tullavgifter på den importerade råoljan vilket medförde att lönsamheten efter hand minskade. År 1902 gick bruket i konkurs men tillverkningen fortsatte till år 1927 då verksamheten nedlades för gott. Bruket är idag ett museum som ägs av Preem AB. Visningsverksamheten sköts av Fagersta kommun. Byggnaderna ingår idag i ”Världsarvet” som ett av världens äldsta bevarade oljeraffinaderi. Efter avslutad rundvandring i ett av bostadshusen där arbetarfamiljerna bodde, tog färjan oss tillbaka till fastlandet. Vi uppskattade guidernas fina och lärorika visning med en applåd. Tiden var kommen för lunch. Vi promenerade till ”Nya serveringen”. Vi fick en god lunch och vilade våra ben. Tiden medgav att de som önskade kunde besöka frilufts ”Konsthallen i dalen nedanför restaurangen eller besöka butiken för inköp av sovenirer. Vi äntrade vår buss och påbörjade återresan. Bussresenärerna hade tidigare fått ett frågeformulär där slutledningsförmågan skulle användas för att namnge 25 städer. Hedemora var resans sista anhalt. Vi besökte där Wahlmans Café o Hantverk som ligger vid Stora Torget i det gamla ”Kulturkvarteret”. Byggnaden var tidigare det ”Gamla Apoteket” som varsamt förvandlats till dagens bruk med bevarande av gamla detaljer. Vi fick av innehavaren en kort redogörelse för hur de lyckats med detta. På samma innergård finns också ”klassiska byggvaror” som också var värt ett besök. Resan fortsatte mot Falun. Anders lämnade de rätta svaren på frågeformulären och två par hade lyckats att namnge 22 städer. De övriga deltagarna applåderade. Pia som var avdelningens ansvarig under resan tackade chauffören Johnny Hansson som lugnt och säkert lotsat oss fram och tillbaka tackades med en lång applåd. Alla var mycket nöjda med resan som bringat oss kunskap om Oljeön.