Coronakrisen blottar pensionssystemets brister

Äldrepolitik | 8 maj 2020

"Vi behöver ett pensionssystem som håller ihop och kan ge trygghet även i otrygga tider". Det skriver SKPF Pensionärernas vice förbundsordförande Liza di Paolo-Sandberg i ett uttalande om coronakrisen och den stundande sänkningen av inkomstpensionen.

Coronakrisen drabbar oss alla. Ingen särskild grupp i samhället kan förvänta sig att gå ur den opåverkad. Hela samhället ställer om och skriker efter resurser. Mycket för att i slutändan kunna skydda oss äldre, vilket vi är evigt tacksamma för.

Vi är helt beroende av denna solidaritet.

Hittills har 86 procent av de avlidna i coronaviruset i Sverige varit 70 år eller äldre. Många av dessa har smittats på äldreboenden, i sina hem. Det är ett skört skyddsnät många av oss dagligen försöker manövrera i.

Därtill läggs nu en ekonomisk osäkerhet när inkomstpensionen väntas sjunka nästa år. En tidigare förväntad höjning har på grund av coronakrisen plötsligt raderats ut och hamnat på minus. Enligt Pensionsmyndighetens beräkningar kommer den som har 12 000 kronor i inkomstpension få 180 kronor mindre i månaden från och med 2021. För SKPF Pensionärerna som organiserar många pensionärer med låga inkomster är det en bister erfarenhet att hundralappar kan vara det som får en månad att gå ihop. Eller att inte gå ihop.

Dessbättre kommer inte den så kallade balanseringen i pensionssystemet att slå till denna gång. Åtminstone är det vad Pensionsmyndigheten spår, även om man medger att prognosen bygger på otillräckliga och i dagsläget osäkra data. Balanseringen är den funktion som ser till att skulderna i systemet aldrig kan överstiga tillgångarna, vilket under flera år hållit nere inkomstutvecklingen i systemet till nära noll.

Anledningen till att balanseringen kanske inte slår till denna gång är att AP-fonderna haft bra avkastning på sina placeringar. Vi skulle dock i kristider som dessa hellre luta oss mot ett ekonomiskt starkt pensionssystem än osäkra spådomar och tur på finansmarknaden.

För på samma sätt som krisen blottat omsorgskedjans svagaste länkar, blixtbelyser den stundande sänkningen av inkomstpensionen inbyggda brister i pensionssystemet. Systemet är framför allt underfinansierat och alldeles för konjunkturkänsligt. När politikerna säger att systemet är stabilt så har de rätt bara så till vida att vi stabilt kan räkna med att aldrig kunna veta med säkerhet hur vår inkomst kommer att se ut nästkommande år.

Systemet behöver alltså reformeras från grunden. Till att börja med måste inbetalningarna till systemet öka och balanseringen tas bort. Premiepensionen, som är allra känsligast för svängningarna på börsen i kristider som dessa, bör också avvecklas. Systemet måste bli mer överskådligt och pålitligt.

Ingen av oss 1,6 miljoner svenskar i riskgruppen 70+ lär har några illusioner om att kunna gå opåverkade genom krisen. Vår hälsa såväl som ekonomi kommer att drabbas på ett eller annat sätt. Inget system i världen skulle kunna skydda oss från detta.

Men samtidigt finns det ingen anledning att någon ska behöva drabbas hårdare än nödvändigt på grund av uppenbara strukturfel, vare sig dessa återfinns i omsorgsapparaten eller i samhället i övrigt. Det är tvärtom vår skyldighet att så fort krisen är över åtgärda sådana brister så att vi står bättre rustade nästa gång.

Ett sådant strukturfel är, ännu drygt tjugo år efter dess införande, pensionssystemet. Det har lappats och lagats i omgångar utan att i grunden ha blivit särskilt mycket bättre på att klara av sin mest basala uppgift: Att generera pensioner som går att leva på. Det räcker med lappande och lagande nu. Vi behöver ett system som håller ihop och som kan ge trygghet även i otrygga tider.

Låt oss fixa det innan nästa kris.

Liza di Paolo-Sandberg
Vice förbundsordförande
 SKPF Pensionärerna