Stora utmaningar i äldreomsorgen

Äldrepolitik| SKPF internt | 7 juni 2019

SKPF Pensionärerna har svårt att se hur omsorgsbehoven kan klaras utan nya, stora resurstillskott, men det krävs också organisationsförändringar och en helt ny syn på hur man ska rekrytera och behålla personal inom äldreomsorgen.

För ett par år sedan kom rapporten som visade att varannan anställd inom äldreomsorgen ville byta jobb. För många med låg utbildning och bosatta i områden med svag arbetsmarknad är det dock en omöjlighet. I stället blir man kvar i yrket och vantrivs. Ingen lyckad situation för kommuner som både behöver nyrekrytera och höja statusen på yrket. Kvalitet och kontinuitet riskerar att försämras för den äldre i behov av omsorg. Vi hade förväntat oss att rapporten skulle leda till att ansvariga agerade, men i stället kommer nya larmrapporter.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) presenterade den 14 maj hur man tror att den ekonomiska utvecklingen kommer att bli framöver. Den visar tydligt på de problem som Sveriges kommuner står inför under de kommande åren.
Kostnaderna för välfärden ökar i snabbare takt än intäkterna. Samtidigt medför den demografiska utvecklingen att om tio år kommer äldre över 80 år ha ökat med cirka 47 procent. Det här ställer så klart stora krav på äldreomsorgen och sjukvården i våra kommuner och regioner.

Men trycket på framförallt kommunerna ökar också när fler barn och ungdomar behöver förskola och skola samtidigt som det ekonomiska ansvaret för nyanlända alltmer börjar landa hos kommunerna i form av försörjningsstöd och den psykiska ohälsan förvärras. Prioriteringar, effektiviseringar och inkomstförstärkningar kommer att bli nödvändiga. Men det är viktigt att staten nu är med och tar sitt ansvar för de volymökningar i verksamheterna som orsakats av statliga beslut. Ökade statsbidrag och en mer sammanhållen politik för att klara välfärden behövs, inte nya kostnadsövervältringar eller abrupta minskningar av den statliga verksamheten ute i landet.

Vi inom SKPF pensionärerna är oroliga för att det kan bli svårt att bedriva en högkvalitativ vård och omsorg på den enskildes villkor både i kommunal och privat regi när vi blir alltfler äldre samtidigt som finansieringen är osäker.

Effektivisering i verksamheten är såklart alltid nödvändig, men inte på bekostnad av kvaliteten. Vi har svårt att se hur omsorgsbehoven kan klaras utan nya, stora resurstillskott, men det krävs också organisationsförändringar och en helt ny syn på hur man ska rekrytera och behålla personal inom äldreomsorgen.
Det är bara att se på hur den digitala tekniken används inom äldreomsorgen. Tekniska hjälpmedel måste utvecklas och vara till gagn för de äldre och de som arbetar i omsorgen, inte som i dag ett sätt att kontrollera anställda eller räkna minuter hos de äldre. Den digitala stämpelklocka som i alltför hög grad är resultatet av teknikutvecklingen är inget annat än en förlegad människosyn i modern förpackning.

Den stora utmaningen nu är att se till att de äldres säkerhet och behov alltid sätts i första rummet och att bemanningen svarar mot dessa behov. Här har stat och kommun ett gemensamt ansvar mot den som på ålderns dagar behöver hjälp och stöd.